Poetiskt: Jag väntar

Skrivet den 4/9-2011

Jag står kvar

En del som en vissen ros
Mina armar som bruna,
knastrande, döende blomblad
Mitt huvud brinnande
Aska till ros
Mina ben som en tunn, svart stjälk
Ner under marken
Är jag än rotad

Du lämnade mig i skam
Naken på ditt golv
Men din säng var tom
När jag låg i det bleka skenet
av solljus

Jag står kvar
En del av mig älskar dig
Vill ge dig en chans,
till att du ska älska mig
Så ta mig med respekt
Jag är ingen plastdocka
Eller din eller någons hora
Jag vill röra dig som om …
Du är den dyrbaraste
Jag kommer aldrig låta dig tappas
Som om du vore av …
glas av diamant
Jag vill aldrig se ditt ansikte
Krossas i dessa spillror
Så jag står kvar …
En del av mig väntar
Längtan till att
skymta din silhuett,
vid gatans ände
Varje gång jag ser den silhuett
som kan vara du
Pulserar mitt hjärta intensivt …
och önskar det är du.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s