Jag önskar att jag kunde känna dig bättre, men jag har Aspergers syndrom

Jag har det är svårt att förstå hur andra kan se mig, eller känna mig.
Likasom jag har svårt att förstå dom.
Och jag ser ofta mig själv, kanske i negativa sätt.
Blir det svårare för mig då, att kunna se hur andra ser mig? Att dom kan
se mig som en bra person? Rolig? Intressant? Eller att dom gillar mig?
När jag ser mig själv som dålig, inget vacker, inget värd?

Idag kunde jag lämna dessa vägar och ta emot något utanför.
När jag satt med en arbetskollega och drack te, så la hon märke
mina skär sår.
Hon sa, är det det jag tror det är?
Jag sa att jo, det är det nog …
Vi pratade lite om det, och hon slutade med meningen.
”Men du ska veta att du är fin, att du är en bra person”.
Jag blev varm inombords och glad.
Mållös … nästan.
Jag sa tack, och log.

Ibland går min Asperger mig på nerverna, min ensamhet känsla och
ansträngningarna för att se, för att kunna förstå.
Kopplingen mellan det runt omkring och till min hjärna, den energin det tar,
för att jag ska
kunna förstå något överhuvudtaget, varför.
Varför ska jag ha detta?

Men det är min mening, antar jag.
Att ha detta, att uppleva det och leva med det.
Men jag har ändå makten att kunna göra något åt det.

Idag är det en sån dag, som jag gillar.
Känner mig lättare ändå.
Och lite gladare, för det som har hänt kanske.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s