Om jag har varit uttråkad innan, så är det inget mot nu.
Det minsta jag kan göra är att gå ut, inga promenader alls, som jag
knappt kan ta mig fram i lägenheten.
Foten där såret är börjar svullna och det gör det omöjligt att
trampa ner foten av smärtan, så jag haltar eller använder kryckorna som stöd.
Tack och lov för det här är tillfället, jag är på tok för rastlös för att nöja
mig med tv:n och andra inomhus aktiviteter under längre tid.
Jag är ju redan rastlös nu.
Men så får det bli, antar jag.
