Det känns inom mig, det här här med Norge.
Ibland känns saker, ibland inte.
Men när jag såg den sönderrivna tidningen och satte
mig på huk för att titta på bitarna var jag inte förvånad över
att se en artikel om Norge.
Nån i vrede, kanske sorg också, hade rivit sönder tidningen
högst uppe där på toppen.
Sprungit vidare, gått vidare?
Ja, det kändes, känns.
Det känns, verkligen
