Stressen tog inte över, inte den plötsliga ilskan heller. Som den skulle velat. Och slå sönder.
Jag bad fort om en Sobril och något att kunna användas för att sitta på gräset ute.
Så nu sitter jag ute i en fin kvällsol och under blå himlen. Lyssnar på The Agonist och varvar ner.
Jag är trött på att vara en slav
till dig, Viola.
Jag är starkare en dig och kommer för alltid stänga dig ute tills du fryser ihjäl.
vem är viola?
GillaGilla