Det var länge sedan jag öppnade dokumenten
med min diktsamling.
Nu börjar den med dessa ord ”Denna diktsamling börjades
att skrivas 2005″.
Och jag kom så väll ihåg när jag började skriva den, dess
värld byggt av melankoli och hat började få den råa
skepnaden.
Och jag var stolt. Det var klart, det jag skrev
var riktigt bra.
Det är jag än.
Men faktum är att under alla dessa år så är den inte ens
halvklar. Jag önskar jag skulle få
en inspiration för att skriva klart den.
Jag har försökt många gånger.
Men det jag skriver godkänns inte av
mina egna förväntningar.
Min största rädsla, är att den aldrig kommer
bli utgiven.
Jag fylls ofta med tvivel.
Som den är mitt liv och poesin är en del av mig.
Det känns om mitt liv,
vore förgäves om den inte bli publicerad.
Som alla framsteg ändå inte var något.
Jag skulle fyllas med sorg.
Min allra största dröm är att se boken i
bibliotekets hylla.
Utdrag från diktsamlingen
Mina ansiktes drag var sneda av den kuvös rummet gav
intryck av att vara
Till gjort syre
och till gjorda röster..Jag tafsar på mig själv
under mina slampiga kläder
Tror att det är duDom fingrar på låsen där utanför
men inget kan stoppa mig nu!