Jag kraschar igen.
Ångesten älskar mig.
Och det är midsommar,
men jag vill allt för att försvinna.
Skulle kunna göra mig själv i
stycken, slita isär bit efter bit.
Skriva ordet brinn över varje del.
Jag hatar.
Jag hatar och hatar.
Det spelar ingen roll hur mycket
jag än försöker.
Poesin dör i takt med mig.
