Lipsill

När jag pratade med min kontaktperson om
maten blev jag som en lipsill.
Det kändes som mitt fel, allting.

Jag får femhundra varje vecka för mathandling,
men en personal påpekade att det var för tomt
i kylskåpet och måste berättat det för C.
Faktum är att jag ofta går runt och är hungrig.
Men alternativet om att be mer pengar har
jag inte frågat om.
Jag vill bara att få det att funka, med de där
femhundra kronorna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s