För en gång skull, nu så är jag tom.
En känsla som jag har längtat efter i flera dagar.
Ingenting, det känns ingenting, tänker ingenting.
Flera dagar i sträck av humör svängningar, impulsivitet och
ångestattacker har slitit på mig.
Idag har jag varit förtvivlad, på olika sett.
Men jag har lyckats stå ut med ilskan och
impulsiviteten. Och jag lät inte min rädsla vara stark.
Även fast den fanns, tog jag kontrollen i mitt kaotiska liv.
Som jag inte trodde jag kunnat, när jag bad om psyk.
Imorgon kommer en välbehövlig dag, läkarmötet.
Det som jag tror är orsaken av det här och borde vara är medicineringen.
Och sen ska jag träffa Nadja, min familj och jag ska fira min födelsedag. Det
blir tidigare firande i år.
Sen ska jag träffa Sofie.
Mitt namn var Michelle 