Sår, plåster och skräp

Jag känner mig inte bra.
Jag hatar de begränsningar jag måste göra.
Jag hatar, hatar jag hatar.
Skam. Jag är besviken.
Är kaos.
Det ser ut som en svinstia.
Tallrikar, papper, pennor, skålar, glas, skivor, sladdar, filmer, suddgummi,
tofsar, borstar, filtar och kuddar ligger så fint här på mina golv.
Och torkade känslor har märkt golven.
Och plåster tejpar igen såren.

Jag flyr, ja.
Den gnager, och jag vet att jag gör fel.
Och jag flyr igen.
Min hjärna är så jävla ansträngd.

Jag vill vara ensam igen, några dagar.
Ta itu med saker nu.
Bara vara själv och göra mina grejer.